kan själv
Själv är bäste dräng. Möblerna är monterade. Skåpen har t.o.m. dörrar även om jag kommer behöva hjälp att finjustera dem lite. Badrummet blir riktigt snyggt! Jag är jäkligt nöjd med mig själv.
fan
Min svåger ringde nyss. Han hade plötsligt såååååå himla mycket att göra. Saker som tydligen tillkommit senaste timmen eller nåt. Jag blev besviken men det är ingenting att göra. Jag har ingen rätt att kräva någon hjälp. Kanske senare i veckan då? Jo tjena. Kanske? Jag får ge mig på det själv helt enkelt. fan.
okej dag
Söndag. Solsken. Sunkig. Sömnig.
Jag vaknade tidigt idag. Helt i onödag, men lika bra det så jag kunde komma igång med dagens göromål. Jag har nyss avslutat storstädning av badrum. Jag har skurat och skrubbat från golv till takoch det har nog aldrig varit så rent! Nya mattan är på plats. Nya duschdraperiet likaså. Nu väntar jag på min svåger som ska hjälpa mig med skåpen, sen så - så gott som nytt badrum!
Även sopskåpet i köket har fått sig en liten make over. Ikea har en del fiffiga lösningar för förvaring och så. Om man kan kalla ett sopskåp snyggt så är mitt det nu. Snyggare än innan i alla fall.
Det är helt underbart väder! Jag sitter ute på balkongen med datorn knät och tänker att det kanske blir sommar igen trots allt.
Jag vaknade tidigt idag. Helt i onödag, men lika bra det så jag kunde komma igång med dagens göromål. Jag har nyss avslutat storstädning av badrum. Jag har skurat och skrubbat från golv till takoch det har nog aldrig varit så rent! Nya mattan är på plats. Nya duschdraperiet likaså. Nu väntar jag på min svåger som ska hjälpa mig med skåpen, sen så - så gott som nytt badrum!
Även sopskåpet i köket har fått sig en liten make over. Ikea har en del fiffiga lösningar för förvaring och så. Om man kan kalla ett sopskåp snyggt så är mitt det nu. Snyggare än innan i alla fall.
Det är helt underbart väder! Jag sitter ute på balkongen med datorn knät och tänker att det kanske blir sommar igen trots allt.
lördag
Uppe med tuppen. Ska strax fixa mig och sen ge mig iväg på dagens happening. Idag blir det Ikea. Badrummet ska få sig en make over. Jag har sett ut grejer på hemsidan. För ca 1000 kr kommer mitt badrum nog bli ganska schysst! Sen är det förstås svårt att veta på förhand exakt hur det kommer att bli på plats. MEN. Jag har mätt, kollat hemsidan, tänkt om, mätt igen... Det borde bli bra. Det jag inte är helt säker på ännu är om jag ska satsa på mycket färg eller mer neutralt. Det blir ett beslut som får tas på plats. Jag skruvar ihop mina möbler själv, men de två skåpen jag planerar att köpa har dörrar... Jag vet av erfarenhet att jag är mindre bra på dörrar. Särskilt om de är två och ska hänga i samma höjd. Jag ska deala lite med min svåger och förhoppningsvis få hjälp av honom så fort som möjligt. Det vore himla gott att få det gjort innan min operation.
Dejtingsajten då. Ett "troll" mejlade för ett tag sen. Jag tänkte först att jag inte borde svarat honom, men jag blev så jävla arg att jag inte kunde låta bli. Ja, jag visste ju från början inte att det var just ett troll. Det berättade han själv. Ett ovanligt trevligt troll visade det sig. Han ursäktade sig väldigt och igår avslöjade han sitt rätta jag och sin riktiga profil. Han trodde säkert att detta var ett smart drag. Sin falska profil kallade han "humor". Han behöver inte vänta på fler mejl från mig, så mycket kan jag säga. Hade han hållit fast vid sitt förlåt kunde han kanske haft en chans, men att kalla det humor? Att vara elak och oförskämd? Skulle det vara roligt? Knappast. Jag förstår att vi inte delar människosyn.
I övrigt är det två män som för tillfället får lite uppmärksamhet. Det är alltså inte fler som utmärker sig bland alla fantasipresentationer. Den som är mest intressant av dessa har ännu inte avslöjat hur han ser ut. Jag skiter i att folk säger att det är insidan som räknas. Hur vacker insidan än är måste jag bli attraherad för att det ska leda till något fint. Jag är ganska övertygad om att de som säger att de bara ser till insidan ljuger. Det måste finnas nåt i utseendet som tilltalar. Sen är det så klart olika från person till person, men jag är övertygad om att ingen står ut i längden med någon som man tycker är frånstötande men däremot snäll och rolig. Men. Så länge jag inte vet tar jag det säkra före det osäkra och lär känna honom lite. Han kanske visar sig vara ett av de där guldkornen man hört talas om!
Dejtingsajten då. Ett "troll" mejlade för ett tag sen. Jag tänkte först att jag inte borde svarat honom, men jag blev så jävla arg att jag inte kunde låta bli. Ja, jag visste ju från början inte att det var just ett troll. Det berättade han själv. Ett ovanligt trevligt troll visade det sig. Han ursäktade sig väldigt och igår avslöjade han sitt rätta jag och sin riktiga profil. Han trodde säkert att detta var ett smart drag. Sin falska profil kallade han "humor". Han behöver inte vänta på fler mejl från mig, så mycket kan jag säga. Hade han hållit fast vid sitt förlåt kunde han kanske haft en chans, men att kalla det humor? Att vara elak och oförskämd? Skulle det vara roligt? Knappast. Jag förstår att vi inte delar människosyn.
I övrigt är det två män som för tillfället får lite uppmärksamhet. Det är alltså inte fler som utmärker sig bland alla fantasipresentationer. Den som är mest intressant av dessa har ännu inte avslöjat hur han ser ut. Jag skiter i att folk säger att det är insidan som räknas. Hur vacker insidan än är måste jag bli attraherad för att det ska leda till något fint. Jag är ganska övertygad om att de som säger att de bara ser till insidan ljuger. Det måste finnas nåt i utseendet som tilltalar. Sen är det så klart olika från person till person, men jag är övertygad om att ingen står ut i längden med någon som man tycker är frånstötande men däremot snäll och rolig. Men. Så länge jag inte vet tar jag det säkra före det osäkra och lär känna honom lite. Han kanske visar sig vara ett av de där guldkornen man hört talas om!
sjukskrivning
I dag pratade jag med ortopeden angående min operation. Jag har gått runt och trott att jag kommer vara borta från jobbet själva operationsdagen, återhämta mig under helgen för att sen jobba igen på måndagen. Fel av mig. Jag kommer att vara borta som allra minst en vecka, troligtvis mer. Den jag pratade med trodde 2-3 veckor - till att börja med! Detta var inte vad jag hade tänkt mig. Jag är aldrig borta från jobbet. Jag har aldrig varit sjukskriven. Jag är aldrig ens sjuk!
Efter diskussion kom vi fram till att jag måste räkna med en veckas frånvaro och att kirurgen sen måste få säga sitt. Det som ställer till det är att en del lyft ingår i mina arbetsuppgifter. Troligtvis får jag inte lyfta förrän stygnen är borta. Fan också.
Efter diskussion kom vi fram till att jag måste räkna med en veckas frånvaro och att kirurgen sen måste få säga sitt. Det som ställer till det är att en del lyft ingår i mina arbetsuppgifter. Troligtvis får jag inte lyfta förrän stygnen är borta. Fan också.
Det finns ingen ände...
Ja. Vad ska man säga. Jag fårhelt enkelt upprepa mig. Det finns ingen ände på eländet. Igår var det möte med chefen. Det ska minskas ner på personalstyrkan. Inga uppsägningar som det ser ut, men tjänsterna krymps. Som lågavlönad och ensam är en heltid så gott som ett måste. Chefen uppmanade oss att söka andra tjänster.
Igår kväll satt jag alltså och sökte jobb trots att jag i dagsläget har en fast heltidstjänst.Inte pga att jag blir utan jobb, utan för att lönen är så dålig att jag inte har råd att gå ner i tid. Jag talade om för chefen att jag tillfälligt kan sänka tjänstgöringsgraden, men att jag vill behålla min heltid i grunden och hoppas på att arbetsbelastningen ökar.
Detta med jobbet har osakat viss irritation bland kollegorna. Facket och arbetsgivaren har förhandlat. Ett par stycken blir förflyttade. Pikar om orättvisor har förekommit. En nära kollega och "vän" signalerade utan att säga det rakt ut att hon tycker att hon har större rätt till en plats än vad jag har. Jag får bara skaka av mig. Det är inte JAG som bestämt upplägget och jag tänker inte lämna min plats till förmån för nån annan för att vara snäll.
Taktiken just nu: Jag har min tjänst kvar. I denna stund är det en heltid. På min nuvarande arbetsplats kommer två heltidstjänster finnas kvar och jag hoppas så klart på en av dessa. Jag har sökt tre andra tjänster. Nu är det bara att vänta och se vad det blir av detta. Jag skulle må himla gott av att kunna gå ner lite i tjänst, men ekonomiskt funkar det inte. Detta kommer så jävla olägligt... Jag som på allvar tänkt börja spara till annan boende form. Jag kan klara mig på att jobba 85%, men då blir det inte mycket sparat och annat boende är inte ens att tänka på.
Det är väl bara att fortsätta tugga i sig det ena efter det andra. Det borde börja blåsa medvind snart.
Igår kväll satt jag alltså och sökte jobb trots att jag i dagsläget har en fast heltidstjänst.Inte pga att jag blir utan jobb, utan för att lönen är så dålig att jag inte har råd att gå ner i tid. Jag talade om för chefen att jag tillfälligt kan sänka tjänstgöringsgraden, men att jag vill behålla min heltid i grunden och hoppas på att arbetsbelastningen ökar.
Detta med jobbet har osakat viss irritation bland kollegorna. Facket och arbetsgivaren har förhandlat. Ett par stycken blir förflyttade. Pikar om orättvisor har förekommit. En nära kollega och "vän" signalerade utan att säga det rakt ut att hon tycker att hon har större rätt till en plats än vad jag har. Jag får bara skaka av mig. Det är inte JAG som bestämt upplägget och jag tänker inte lämna min plats till förmån för nån annan för att vara snäll.
Taktiken just nu: Jag har min tjänst kvar. I denna stund är det en heltid. På min nuvarande arbetsplats kommer två heltidstjänster finnas kvar och jag hoppas så klart på en av dessa. Jag har sökt tre andra tjänster. Nu är det bara att vänta och se vad det blir av detta. Jag skulle må himla gott av att kunna gå ner lite i tjänst, men ekonomiskt funkar det inte. Detta kommer så jävla olägligt... Jag som på allvar tänkt börja spara till annan boende form. Jag kan klara mig på att jobba 85%, men då blir det inte mycket sparat och annat boende är inte ens att tänka på.
Det är väl bara att fortsätta tugga i sig det ena efter det andra. Det borde börja blåsa medvind snart.
ännu en tuff dag
Eländet har ingen ände. Idag på jobbet nåddes jag av beskedet att en kollega hastigt och oväntat gått bort. Det var ingen nära kollega, men det spelar ingen roll. Ingenting är längre som det ska och det är tungt att finnas till.
Förutom det tråkiga beskedet har det varit några tuffa dagar på jobbet. Pga kollegors långtidssjukskrivningar har jag på obestämd tid andra arbetsuppgifter än jag brukar. Jag har jobbat på samma ställe länge och kan arbetet i grunden, men olika avdelningar har olika rutiner. Rutiner som inte finns nerskrivna någonstans utan helt enkelt bara ska nötas in. Det tar på krafterna att vara på tå hela tiden och inte för en sekund gå på autopilot.
Efter jobbet idag somnade jag på soffan. Jag hade en tvättid inbokad, men jag orkade inte ens släpa mig ner till tvättstugan för att avboka.
Jag vågar inte längre säga att saker och ting inte kan bli värre. Jag kan bara hoppas.
På dejtingsajten är det fortsatt trögt. Jag är mån om att vara anonym och har därför ingen profilbild. Utan profilbild får man inte så många besök tyvärr. Anledningen till att jag vill vara anonym är att det finns en del gamla "beundrare" på sajten. Min granne t.ex. Visst skulle jag kunna blockera dem som jag vill vara osynlig för, men det känns tryggare att bara visa foton för de jag vill ska se. Därför får jag stå mitt kast och ha en sida som inte får så många besök.
Jag har mejlat lite smått med olika killar. Jag förstår dem sällan. De kan skriva om att de vill ses, men om jag så mycket som frågar vad de jobbar med försvinner de helt. Hur seriösa kan de männen vara?
Nä. Nu är det läggdags. I morgon är en annan dag med nya utmaningar.
Förutom det tråkiga beskedet har det varit några tuffa dagar på jobbet. Pga kollegors långtidssjukskrivningar har jag på obestämd tid andra arbetsuppgifter än jag brukar. Jag har jobbat på samma ställe länge och kan arbetet i grunden, men olika avdelningar har olika rutiner. Rutiner som inte finns nerskrivna någonstans utan helt enkelt bara ska nötas in. Det tar på krafterna att vara på tå hela tiden och inte för en sekund gå på autopilot.
Efter jobbet idag somnade jag på soffan. Jag hade en tvättid inbokad, men jag orkade inte ens släpa mig ner till tvättstugan för att avboka.
Jag vågar inte längre säga att saker och ting inte kan bli värre. Jag kan bara hoppas.
På dejtingsajten är det fortsatt trögt. Jag är mån om att vara anonym och har därför ingen profilbild. Utan profilbild får man inte så många besök tyvärr. Anledningen till att jag vill vara anonym är att det finns en del gamla "beundrare" på sajten. Min granne t.ex. Visst skulle jag kunna blockera dem som jag vill vara osynlig för, men det känns tryggare att bara visa foton för de jag vill ska se. Därför får jag stå mitt kast och ha en sida som inte får så många besök.
Jag har mejlat lite smått med olika killar. Jag förstår dem sällan. De kan skriva om att de vill ses, men om jag så mycket som frågar vad de jobbar med försvinner de helt. Hur seriösa kan de männen vara?
Nä. Nu är det läggdags. I morgon är en annan dag med nya utmaningar.
ensam
Cancer. Ett sånt jävla ord.
Jag har fortfarande inte helt lyckats smälta onsdagens besked. Ännu en alltså... Operation är redan avklarad. Nu väntar alla berörda på provsvar. Prognosen brukar tydligen vara god vad gäller den här cancerformen. Det är bara att hålla tummarna och hoppas på att så är fallet även denna gång.
Jag har inte mycket ork och energi kvar. Så mycket sjukdom och elände runt omkring. Det är svårt att hitta något positivt i vardagen.
Det är tuffa tider på jobbet. Hög frånvaro, oviss framtid. Jag ska göra ett mindre ingrepp i armen eftersom en nerv kommer i kläm. Jag får dåligt samvete redan nu över att jag kommer vara borta en dag. Alla andra har det alltid svårare. Det känns som att min frånvaro kommer att ställa till det. Jag har alltid samma känsla om jag behöver vara borta. Det känns som att jag är till besvär, att min anledning till frånvaro inte är giltig. Är det verkligen nödvändigt att vara borta? Jag är alltid på jobbet. Jag ställer alltid upp om någon behöver vara ledig av någon anledning. Jag ställer inga frågor. Jag hjälper till. Min frånvaro är i det närmaste obefintlig, men DEN ifrågasätts. Jaha... Då kan vi ju inte... Typiskt att det var just den dagen... Jag antar att folk vill ge mig dåligt samvete och gissa vad? Det funkar!
Det ledsna sitter just nu så himla djupt. Att få ännu ett cancerbesked angående en närstående är tungt. Jag skulle behöva omtanke och kramar. Jag skulle behöva att någon annan tog över för ett tag. Jag skulle behöva någon. Ensam är inte stark. Jag är så jävla ensam.
Jag har fortfarande inte helt lyckats smälta onsdagens besked. Ännu en alltså... Operation är redan avklarad. Nu väntar alla berörda på provsvar. Prognosen brukar tydligen vara god vad gäller den här cancerformen. Det är bara att hålla tummarna och hoppas på att så är fallet även denna gång.
Jag har inte mycket ork och energi kvar. Så mycket sjukdom och elände runt omkring. Det är svårt att hitta något positivt i vardagen.
Det är tuffa tider på jobbet. Hög frånvaro, oviss framtid. Jag ska göra ett mindre ingrepp i armen eftersom en nerv kommer i kläm. Jag får dåligt samvete redan nu över att jag kommer vara borta en dag. Alla andra har det alltid svårare. Det känns som att min frånvaro kommer att ställa till det. Jag har alltid samma känsla om jag behöver vara borta. Det känns som att jag är till besvär, att min anledning till frånvaro inte är giltig. Är det verkligen nödvändigt att vara borta? Jag är alltid på jobbet. Jag ställer alltid upp om någon behöver vara ledig av någon anledning. Jag ställer inga frågor. Jag hjälper till. Min frånvaro är i det närmaste obefintlig, men DEN ifrågasätts. Jaha... Då kan vi ju inte... Typiskt att det var just den dagen... Jag antar att folk vill ge mig dåligt samvete och gissa vad? Det funkar!
Det ledsna sitter just nu så himla djupt. Att få ännu ett cancerbesked angående en närstående är tungt. Jag skulle behöva omtanke och kramar. Jag skulle behöva att någon annan tog över för ett tag. Jag skulle behöva någon. Ensam är inte stark. Jag är så jävla ensam.
Enough is enough
Jag har resonerat som så att jag under året som gått fått tillräckligt många negativa besked. Jag har tänkt att det nog för tillfället inte kunnat bli värre. Jag har tänkt att botten varit nådd och att det efter det bara kunnat bli bättre. Vård i livets slutskede för en närstående har blandats med tillfällig bättring hos andra. Jag trodde att livet på något underligt sätt var stabilt igen. Så fel jag hade...
Ännu ett sjukdomsbesked. På morgonen idag mötte jag en till synes frisk människa. Allt var som vanligt. Jag mötte en människa vars oro ledde till ett spontanbesök på vårdcentralen. Då var det förmiddag. Sen hände allting snabbt. Jag hann inte ens känna någon oro. Så kommer då beskedet. Eftermiddag. Som ett knytnävesslag i ansiktet. Cancer.
Livet är för jävla orättvist.
Ännu ett sjukdomsbesked. På morgonen idag mötte jag en till synes frisk människa. Allt var som vanligt. Jag mötte en människa vars oro ledde till ett spontanbesök på vårdcentralen. Då var det förmiddag. Sen hände allting snabbt. Jag hann inte ens känna någon oro. Så kommer då beskedet. Eftermiddag. Som ett knytnävesslag i ansiktet. Cancer.
Livet är för jävla orättvist.
ännu en söndag
Det har varit en trist helg. För första gången på evigheter har jag varit ensam heeeeela helgen. Jag skäms för att säga det, men jag har inte ens varit utanför dörren.
Förra våren gnällde jag över envis förkylning. När samma scenario började utspela sig även denna vår förstod jag att jag är aningens känslig mot pollen. Om det är allergin, allergimedicinen eller en kombination av båda vet jag inte, men tröttheten har varit lamslående. I fredags blev jag andfådd när jag gick den fem minuter långa promenaden hem från jobbet. Inte okej. Jag somnade vid halv fem fredag eftermiddag. Vaknade efter två timmar, åt lite och somnade sen om. På lördagen när jag vaknade stod klockan på 09:10. Jag kan normaltsett ALDRIG sova så många timmar.
Under lördagen fick jag nästan ingenting gjort. Slappade och halvsov i soffan tills det var läggdags. Idag har jag iaf fått städat.
Att städa min lägenhet är INTE upplyftande. Den är så sliten!! Jag har bott här i elva år och älskat mitt hem, men nu börjar jag tröttna. Det känns sunkigt. Svårt att hålla rent. 70-talskök. Brunt. Det är en hyresrätt så jag vill inte lägga några stora pengar. Att börja se över möjligheterna till annan boendeform var inte så upplyftande det heller. Höga insatser OCH hög månadsavgift går inte ihop med att vara lågavlönad. Jag har klurat på en eventuell plan...
Jag skickade nyss ett mejl till hyresvärden. Jag förklarade läget och undrade om de tänker byta ut all brun plast. Ja, plast. Lister och dörrar är av brun plast. OM jag skulle kunna få andra lister, dörrar och köksluckor skulle jag kunna tänka mig att lägga en liiiiiten slant på färg och tapeter. Fast det där sista om mitt eget bidrag skrev jag inte förstås. Hur som helst. OM jag får fixat till lite här kan jag stanna ett par år till och utöka mitt sparande för att på så sätt vara bättre rustad att köpa nåt om ett par år.
Jag var 20 när jag flyttade in i min etta. Jag hade lämnat ett samboförhållande och behövde bo nånstans ett tag. Jag trodde ettan skulle vara tillfällig. Jag trodde att jag skulle flytta till nåt större, själv eller tillsammans med någon. Det som svider är det där "tillsammans med någon". Jag har insett att den där sambobiten inte lär inträffa. Att själv börja titta på annat boende känns som att ge upp. Nej, jag kommer inte träffa nån. Ska jag flytta får jag göra det ensam. Jag hatar känslan av att ge upp.
Jo då
En ruskigt bra dag kan man nog kalla denna dag!!
Jag jobbade bara kort dag idag och när jag slutat cyklade jag ner till stan för en ansiktsbehandling. Jag lyxade till det lite extra och unnade mig en fransfärgning också. Jag var inte särskilt snygg när jag gick därifrån precis. Det blir man inte när man under över en timme legat med pannband och låtit nån tvätta bort ditt smink för att sen klämma och trycka på ditt ansikte. TUR att jag numera har cykelhjälm. Den dolde det värsta av pannbandsfrillan och tryckte ner luggen som stod rakt upp.
Jag cyklade hem, bytte kläder, packade filt och tidning och cyklade ner till stranden. 1,5 h slappande i solen gör underverk för själen. Jag kunde t.o.m. förtränga hur jag såg ut. Osminkad och med tokig frisyr. Jag är evigt tacksam att jag slapp möta någon.
Hem igen, käka lite, slösurfa lite, titta på tv lite. Det krävs inte så mycket för att en dag ska bli riktigt bra. Ett par betydelselösa mejl från en (enligt sina foton) stilig man gör inte direkt saken sämre heller.
Jag jobbade bara kort dag idag och när jag slutat cyklade jag ner till stan för en ansiktsbehandling. Jag lyxade till det lite extra och unnade mig en fransfärgning också. Jag var inte särskilt snygg när jag gick därifrån precis. Det blir man inte när man under över en timme legat med pannband och låtit nån tvätta bort ditt smink för att sen klämma och trycka på ditt ansikte. TUR att jag numera har cykelhjälm. Den dolde det värsta av pannbandsfrillan och tryckte ner luggen som stod rakt upp.
Jag cyklade hem, bytte kläder, packade filt och tidning och cyklade ner till stranden. 1,5 h slappande i solen gör underverk för själen. Jag kunde t.o.m. förtränga hur jag såg ut. Osminkad och med tokig frisyr. Jag är evigt tacksam att jag slapp möta någon.
Hem igen, käka lite, slösurfa lite, titta på tv lite. Det krävs inte så mycket för att en dag ska bli riktigt bra. Ett par betydelselösa mejl från en (enligt sina foton) stilig man gör inte direkt saken sämre heller.
känslosam
Dagen började med grått, trist väder. Städa och tvätta kändes som en lämplig sysselsättning. Sen plötsligt blev det sommar!! Jag satte fart med tvätten och tog en promenad medans jag väntade på att de första maskinerna skulle bli klara. Jag gick ner till havet.
När jag gick längs stranden såg jag mig omkring. Familjer. Par. Det kändes som att alla är så lyckliga och jag står bara bredvid och tittar på. Jag känner mig ensam och utanför. När ögonen fylldes med tårar fick jag korta av min promenad. Det gör ont att se andra leva det liv jag vill leva. Jag är varken bitter eller missunsam, men jag vill också älska och älskas!!! Det är konstigt nog lite lättare att vara singel på vintern. Man ser inte så många par då. Men. Så fort solen skiner krälar de fram ur sina hålor, hand i hand. Det grillas och äts glass. Jag vill också!!
För att skingra tankarna skyndade jag på med tvätten. Jag övervägde att gå ner till stranden igen, men kände att det inte var läge eftersom jag var lite... känslosam. Istället åkte jag till mina föräldrar och bredde ut en filt på deras gräsmatta. Två timmar senare ropade mamma att maten var klar. Då hade dessutom min bror och hans familj anslutit. Efter mat och kaffe gick jag och min svägerska en promenad.
Nu har jag landat hemma i soffan och kan åter igen konstatera att det blev en ganska bra dag till slut.
När jag gick längs stranden såg jag mig omkring. Familjer. Par. Det kändes som att alla är så lyckliga och jag står bara bredvid och tittar på. Jag känner mig ensam och utanför. När ögonen fylldes med tårar fick jag korta av min promenad. Det gör ont att se andra leva det liv jag vill leva. Jag är varken bitter eller missunsam, men jag vill också älska och älskas!!! Det är konstigt nog lite lättare att vara singel på vintern. Man ser inte så många par då. Men. Så fort solen skiner krälar de fram ur sina hålor, hand i hand. Det grillas och äts glass. Jag vill också!!
För att skingra tankarna skyndade jag på med tvätten. Jag övervägde att gå ner till stranden igen, men kände att det inte var läge eftersom jag var lite... känslosam. Istället åkte jag till mina föräldrar och bredde ut en filt på deras gräsmatta. Två timmar senare ropade mamma att maten var klar. Då hade dessutom min bror och hans familj anslutit. Efter mat och kaffe gick jag och min svägerska en promenad.
Nu har jag landat hemma i soffan och kan åter igen konstatera att det blev en ganska bra dag till slut.
Sköna maj - välkommen!!
Så underbart med en extra ledig dag mitt i veckan!!
Igår fick jag det efterlängtade sms:et. Min iPhone fanns att hämta i butik!!! Väl hemma upptäckte jag att jag tydligen misslyckats när jag gjorde back up på gamla telefonen. ALLT var borta. Jag lyckades (utan att ha en anong om hur) få tillbaka mina kontakter - som listan såg ut i november. Det är för mig ett mysterium, men jag är glad att nåt fanns kvar. Foton och filmklipp är borta. Dagens i-landsproblem.
På kvällen var det middag hos min yngsta lillasyster. Jag saknar att kunna åka till tillställningar tillsammans med nån. Saknar att turas om att köra. Saknar att ha nån att "analysera" kvällen med när man kommit hem. Saknar.
Ensamheten blir värre och värre. Jag ÄR inte ensam i världen, men det känns ändå ofta som om jag vore det. Ingen kan säga att jag inte har försökt. Jag har verkligen gått till ytterligheter för att träffa nån. Nu låter jag helt desperat och så är inte fallet, men det jag menar är att jag inte bara suttit hemma och väntat på att nån ska dyka upp. Jag har inte testat radions "chans till romans". I övrigt har jag väl provat det mesta. Jag är ett hopplöst fall och jag hatar det!!
Dagen idag då. Städa och tvätta.
Igår fick jag det efterlängtade sms:et. Min iPhone fanns att hämta i butik!!! Väl hemma upptäckte jag att jag tydligen misslyckats när jag gjorde back up på gamla telefonen. ALLT var borta. Jag lyckades (utan att ha en anong om hur) få tillbaka mina kontakter - som listan såg ut i november. Det är för mig ett mysterium, men jag är glad att nåt fanns kvar. Foton och filmklipp är borta. Dagens i-landsproblem.
På kvällen var det middag hos min yngsta lillasyster. Jag saknar att kunna åka till tillställningar tillsammans med nån. Saknar att turas om att köra. Saknar att ha nån att "analysera" kvällen med när man kommit hem. Saknar.
Ensamheten blir värre och värre. Jag ÄR inte ensam i världen, men det känns ändå ofta som om jag vore det. Ingen kan säga att jag inte har försökt. Jag har verkligen gått till ytterligheter för att träffa nån. Nu låter jag helt desperat och så är inte fallet, men det jag menar är att jag inte bara suttit hemma och väntat på att nån ska dyka upp. Jag har inte testat radions "chans till romans". I övrigt har jag väl provat det mesta. Jag är ett hopplöst fall och jag hatar det!!
Dagen idag då. Städa och tvätta.
Lyckligt lottad
Det blev en bra söndag till slut. Det brukar alltid bli bra till slut - på ett eller annat sätt.
Jag är lyckligt lottad. Min systers familj är nästan lika mycket min som hennes. Framåt kvällskvisten igår ringde min svåger och bjöd in mig på middag. Grillat. God mat, trevligt sällskap och mys med syskonbarnen. En riktigt bra avslutning på veckan som varit.
Jag åkte till min syster helt osminkad. Det är stort när det gäller mig. Jag tål inte att se mig själv utan smink och brukar därför inte utsätta andra för det heller. Eftersom jag trott att jag skulle vara hemma och ensam hela dagen hade jag inte fixat mig. Jag skulle ju ändå bara ligga i soffan och vara bitter!! När min svåger ringde beslutade jag mig för att åka precis som jag var. Och tänk. Jag överlevde!!
När klockan ringde i morse ångrade jag lite att jag inte tagit denna klämdag ledigt, men nu är det som det är. Solen skiner, det ryktas om kanonväder och i kväll blir det middag med hela jättestora, galna familjen igen. Har jag riktig, riktig tur får jag ett meddelande om att jag kan hämta ut min iPhone under dagen också. Jag har varit utan i en hel vecka och längtar efter den.
Dags att möta dagen.
Jag är lyckligt lottad. Min systers familj är nästan lika mycket min som hennes. Framåt kvällskvisten igår ringde min svåger och bjöd in mig på middag. Grillat. God mat, trevligt sällskap och mys med syskonbarnen. En riktigt bra avslutning på veckan som varit.
Jag åkte till min syster helt osminkad. Det är stort när det gäller mig. Jag tål inte att se mig själv utan smink och brukar därför inte utsätta andra för det heller. Eftersom jag trott att jag skulle vara hemma och ensam hela dagen hade jag inte fixat mig. Jag skulle ju ändå bara ligga i soffan och vara bitter!! När min svåger ringde beslutade jag mig för att åka precis som jag var. Och tänk. Jag överlevde!!
När klockan ringde i morse ångrade jag lite att jag inte tagit denna klämdag ledigt, men nu är det som det är. Solen skiner, det ryktas om kanonväder och i kväll blir det middag med hela jättestora, galna familjen igen. Har jag riktig, riktig tur får jag ett meddelande om att jag kan hämta ut min iPhone under dagen också. Jag har varit utan i en hel vecka och längtar efter den.
Dags att möta dagen.
bitter
Det blev en trevlig tillställning i går. Massor av vin.
Plötsligt är det söndag igen. Den stora familjemysardagen. Jag går i pyjamas och drar benen efter mig. Ja, jag kan nog erkänna att jag är en smula bitter. Jag tycker inte att livet är rättvist. Det är i och för sig ingen som lovat att det ska vara rättvist heller, men jag tycker att jag fått min beskärda del av ensamhet och motgångar.
Jag försöker verkligen. Jag gör så gott jag kan för att träffa nya människor. Jag lägger ganska mycket tid på dejtingsajten. Svarar på de flesta av de mejl jag får. Det "lustiga" är att ingen verkar vilja lära känna nån på riktigt!! Om jag skriver att jag gärna vill veta mer till nån som inte ens har presentationstext får jag motfrågan Vad är det du vill veta då? Jag kan då t.ex. fråga vad han jobbar med eller om han studerar. Sen dör konversationen ut. Jag vill gärna träffa dig men jag tänker inte berätta vem jag är. NO THANK YOU!!! Aldrig i livet att jag träffar nån som inte avslöjar ens sitt namn. Det finns faktiskt gränser.
I helgen har jag avvikit från mina normala rutiner. Jag orkar inte vara duktig - JAG ÄR ENSAM! Jag har frossat i godis och medvetet skitit i att träna. En revolt som inte straffar någon annan än mig själv, men ändå.
Jag är en bitterfitta.
